en stark längtan..efter vad?
Kanske kommer detta inlägg om sisådär 3-4år vara något som jag ser tillbaka på, skrattar lite åt och undrar hur jag kunde vara så fel. Ungefär som när man kollar igenom högstadiets dagböcker och förundras över den desperation och naivitet som verkade pryda 14åriga jags huvud!
Medan mitt 25åriga jag sitter i Umeå, mer eller mindre bostadslös, med sitt första "riktiga" arbete som förskollärare, rätt så ensamoch med skulder upp till iallafall knäna. Jätteglad över att ha fått ett jobb som jag dessutom trivs med :) men boende situationen är väl inte alltför kul, dock funkar det ändå, jag vill ju ändå inte binda upp mig på någon lägenhet just nu. Många vänner har jag ändå i Umeå med, alltid finns det något att göra om man vill.
Men ändå skriker hela jag efter mer, mer mer mer!!!
Det känns lite som att jag sitter fast i en rätt rymlig grop, (där jag bara sitter och väntar på att veckorna ska gå så att någon till slut hittar mig och hjälper mig upp. Eller så är det mer som att jag helt enkelt bara väntar på att ta mig ur gropen.) Det jag vill komma fram till är att de närmaste månaderna mest känns som något jag måste ta mig igenom för att sedan få åka härifrån igen, till landet där jag mår bra..
Det är liksom svårt att planera eller att se fram emot saker när dessa känslor råder!
alone with my thoughts..
Denna helg har jag haft lägenheten helt för mig själv, bara jag och Puck. Förutom en förfest i fredags och pizza middag med Frida och Benny i lördags så har jag knappt lämnat hemmets trygga vrå, eller träffat några människor. Och trots att jag på sätt och vis tycker det är skönt att vara ensam emellanåt, så har ensamheten även en tendens att få mig att känna mig väldigt väldigt ensam..
Men någonstans är det väl så att man måste lära sig att tycka om och trivas i ensamhet. Det är bara så svårt att hitta en balans i livet, mellan ensamhet, vänner och familj. Vad behöver och vill jag ha för att känna mig mer tillfreds och mindre ensam. Svaret som ekar i mitt huvud är; Åk tillbaka till solen, värmen och människorna som du tycker så mycket om. Bara gör det!!
Kanske finner jag inte vad jag söker utomlands, kanske är det bara ett sätt att fly från verkligheten, eller så är det bara så enkelt att det är där jag vill vara just nu. Och resten löser sig med tiden :P
Det är egentligen ett riktigt lyxproblem att ha hela livet framför sig utan måsten eller förpliktelser..stackars mig!
har jag förresten nämnt..
Att jag bor med de bästa grabbarna :)
Dock är det ju bara tillfälligt, men jag gillare verkligen!
Trots att jag sover på soffan, måste kolla på när dem spelar Fifa dag ut och dag in, städar och lagar mat till dom, så trivs jag väldigt bra i vårt tillfälliga kollektiv! Fast jag fattar ju såklart att det inte är så kul att ha sitt syskon som inneboende ;p fick ju själv uppleva det i inte mindre än sju veckor, man blir lite less när nån så nära invarderar ditt space. Dock lät jag iallafall Simon sova i en säng och gav honom garderobs utrymme. Men så är ju jag också det snällare och mer kärleksfullare syskonet :)
Tack Simon & Hampus för att ni bor med mig!!!