en stark längtan..efter vad?

Kanske kommer detta inlägg om sisådär 3-4år vara något som jag ser tillbaka på, skrattar lite åt och undrar hur jag kunde vara så fel. Ungefär som när man kollar igenom högstadiets dagböcker och förundras över den desperation och naivitet som verkade pryda 14åriga jags huvud!


Medan mitt 25åriga jag sitter i Umeå, mer eller mindre bostadslös, med sitt första "riktiga" arbete som förskollärare, rätt så ensamoch med skulder upp till iallafall knäna. Jätteglad över att ha fått ett jobb som jag dessutom trivs med :) men boende situationen är väl inte alltför kul, dock funkar det ändå, jag vill ju ändå inte binda upp mig på någon lägenhet just nu. Många vänner har jag ändå i Umeå med, alltid finns det något att göra om man vill.
Men ändå skriker hela jag efter mer, mer mer mer!!!

Det känns lite som att jag sitter fast i en rätt rymlig grop, (där jag bara sitter och väntar på att veckorna ska gå så att någon till slut hittar mig och hjälper mig upp. Eller så är det mer som att jag helt enkelt bara väntar på att ta mig ur gropen.) Det jag vill komma fram till är att de närmaste månaderna mest känns som något jag måste ta mig igenom för att sedan få åka härifrån igen, till landet där jag mår bra..
Det är liksom svårt att planera eller att se fram emot saker när dessa känslor råder!

Kommentarer
Postat av: moa

wow, bloggen är ju typ... uppdaterad! vilken liten bitch du är =D

2011-11-21 @ 15:24:15
URL: http://siemprealgo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0